onsdag 8 oktober 2008



Att sladda in på en retreat

Jag sladdade in på grusvägen in till herrgården på väg till en tyst retreat. Veckorna innan hade jag arbetat lite väl mycket för mitt eget bästa och jag behövde gå in för landning. Tanken var att mentalt bromsa in redan innan helgen och på så sätt ta till mig retreaten bättre. Blev det så? Nej!

Väl på plats skyndade jag mig upp i varv till mitt rum som jag nyss fått nyckel till och inser att jag glömt sängkläder! Ibland undrar man om man har blivit utrustad med den där nesliga klantgenen…
Jag fick gå till prästen och diakonen som stod och tog emot deltagarna på gården. Ok, jag kände mig lite som en liten skolpojke som glömt gympapåsen i skolan. Nu var detta ju kyrkans män jag hade framför mig och inte min stränge gympalärare från mellanstadiet. Det kändes skönt och de såg på mig med barmhärtighet. Det gick bra!

Ja, ja ner i varv kom jag till slut och helgen blev mycket bra. Det jag inser är att tystnad och avskildhet är något väldigt nyttigt och bör planeras in i livet. Nu hör det ju till saken att min hustru gett mig denna tysta retreat i födelsedagspresent och det är väl inte utan att jag i mina svarta stunder tror att det finns ett pedagogiskt drag över den gåvan.

Det var i alla fall skönt att dra sig undan från att vara ständigt en ständigt producerande människa. När jag kommer till punkten då jag bara får vara, händer intressanta saker. De viktiga frågorna i livet flyter upp mot ytan som viktiga korkar. Vad är egentligen viktigt? Hur lever jag på ett sätt där jag mår väl? Vart är jag på väg?

Det gick bra för mig att vara tyst en hel helg om ni nu inte trodde det. Det var lite ovanligt men nyttigt och det öppnade nya perspektiv. När jag lämnade retreaten körde jag lugnt och stilla ut på grusvägen. Det blev inget grussprut alls. Helgen hade tydligen gjort verkan.

Inga kommentarer: