Är det något jag skulle vilja bli bättre på så är det konsten att stanna kvar både i den jobbiga stunder och i den härliga stunder. Det är så lätt när det av någon anledning börjar glöda på den mark man står och hettan svider under skosulorna, att vi genast konstruerar en nödutgång därifrån.Ibland är situationen självklart sådan att det bästa faktiskt är att så snabbt som möjligt ta sig därifrån, men väldigt ofta ligger utvecklingspotentialen kvar på den plats jag lämnat.
Intellektuellt förstår jag att om jag vill växa som människa
behöver jag stanna kvar även i det som startar flykttendenserna inom
behöver jag stanna kvar även i det som startar flykttendenserna inom
mig, men ofta får känslorna väldigt starka och muskulösa ben som vill springa all världens väg med mig. Känns det igen?
På Himlen runt hörnet på söndag kommer vi att tala över ämnet ”Vad skulle Jesus säga till Marvin Gaye? Linus Norda sjunger souliga låtar och kaffehurran kommer att sprida ett os av välsignade doft mellan kaféborden.
Vi kommer in på frågan vilka likheter det finns mellan Marvin Gaye, den förlorade sonen och alla oss andra halvt fungerande men sympatiska människor.
Hur gör vi med vår underliggande livsstrategi att snabbt hitta nödutgångarna och så fly undan verkligheten? Marvin Gayes nödutgångar bestod av droger, sex och under perioder isolering. Den förlorade sonen flyr undan det han egentligen är och sitt ursprung. Vi andra då?
Vi har alla våra personligt pimpade nödutgångar att ta oss ut genom. Kan Gud hjälpa oss och göra oss medvetna om hur vi funkar? Jag tror det är en del av den gudomliga omsorgen.
Den kristna andligheten har alltid sitt centrum i verkligheten som den är och om vi ständigt strävar bort från nuet så missar vi ett andligt möte. Visst finns Gud nära oss även när vi kränger oss genom våra nödutgångar, men den andliga utvecklingen sätter fart när vi släpper taget och landar i det gudsburna ögonblicket. Där blir du människa utan pimpad nödutgång. Där bor den gudomliga kärleken vars uppgift är att fördriva fruktan som väldigt ofta får oss att fly.
Om vi slutar att fly undan när vi möter jobbiga sidor hos oss själva eller andra öppnar vi möjligheten för Gud att göra ett inre uppbyggnadsarbete inom oss. Vi har inte längre samma behov att pimpa våra nödutgångar för vi har lärt oss att man inte går sönder om man stannar kvar i det svåra .
På Himlen runt hörnet på söndag kommer vi att tala över ämnet ”Vad skulle Jesus säga till Marvin Gaye? Linus Norda sjunger souliga låtar och kaffehurran kommer att sprida ett os av välsignade doft mellan kaféborden.
Vi kommer in på frågan vilka likheter det finns mellan Marvin Gaye, den förlorade sonen och alla oss andra halvt fungerande men sympatiska människor.
Hur gör vi med vår underliggande livsstrategi att snabbt hitta nödutgångarna och så fly undan verkligheten? Marvin Gayes nödutgångar bestod av droger, sex och under perioder isolering. Den förlorade sonen flyr undan det han egentligen är och sitt ursprung. Vi andra då?
Vi har alla våra personligt pimpade nödutgångar att ta oss ut genom. Kan Gud hjälpa oss och göra oss medvetna om hur vi funkar? Jag tror det är en del av den gudomliga omsorgen.
Den kristna andligheten har alltid sitt centrum i verkligheten som den är och om vi ständigt strävar bort från nuet så missar vi ett andligt möte. Visst finns Gud nära oss även när vi kränger oss genom våra nödutgångar, men den andliga utvecklingen sätter fart när vi släpper taget och landar i det gudsburna ögonblicket. Där blir du människa utan pimpad nödutgång. Där bor den gudomliga kärleken vars uppgift är att fördriva fruktan som väldigt ofta får oss att fly.
Om vi slutar att fly undan när vi möter jobbiga sidor hos oss själva eller andra öppnar vi möjligheten för Gud att göra ett inre uppbyggnadsarbete inom oss. Vi har inte längre samma behov att pimpa våra nödutgångar för vi har lärt oss att man inte går sönder om man stannar kvar i det svåra .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar