På clinic med Kee Marcello

Jag var på clinic med Kee Marcello i Lokstallarna i Karlshamn igår kväll.
Vilken gitarrist han är! Hur intressant som helst. När man hörde honom bända och tänja på strängarna och emellanåt få fullständiga tokspelet i hastighet kände jag hur den långsamma snigeln i mig åter gick in i sitt skal. Kee Marcello sa att att hjärnan måste hänga med när man spelar riktigt fort. Jag ville genast spräcka mitt snigelskal av långsamhet och stiga ut med en ny fingerfärdighet som skulle göra Yngwe Malmsten benägen att i vredesmod elda upp sina gitarrer. Jag vill också att min hjärna skall ge supersnabba impulser åt de små fingrarna så att dem springer upp och ner på halsen som små slavar på speed. Man jag är lite av en snigel säger min fru. Jag hävdar långsamhetens fördelar, men tappar lite argumenten när det kommer till gitarrspel. En bra blandning är väl bäst antar jag.

Det var i alla fall väldigt inspirerande och clinicen fick mig att vilja bli en mer målmedveten och envis gitarrist. Inte bara spela det jag redan kan utan faktiskt bestämma mig för att utvecklas.
Efteråt gick Kee Marcello och jag och käkade lite mat. Han är inte bara snabbfingrad, den där Marcello. Han är också trevlig och ödmjuk. Men så bor han ju i Göteborg…