Tänka tillsammans med en mentor

Sitter på tåget mellan Kristianstad och Karlskrona. Jag har träffat min mentor Peringe Pihlström på café Duvanders. Vi dricker okynnigt många koppar kaffe och pratar om hur kyrkan skulle kunna vara och se ut. Septembersolen är varm och skön och det går fortfarande att sitta ute. En och annan slö geting söker en landningsplats i matresterna på tallrikarna. Peringe är klok och en bra person att prata med. Vi drömmer en stund om hur en kyrka kan vara. Det är lätt att drömma med Peringe. Han liksom får mig att ta ut svängarna. Det är väl just det som en bra coach gör.


Peringe Pihlström är en bra coach eftersom han får andra att själva tänka och genom att han själv inte är färdig utan har en inställning att vilja lära och utvecklas uppstår bra möten.



Själv har varit med och startat Kvarterskyrkan i Karlskrona för att i experimentform testa hur man kan vara kyrka på ett annorlunda sätt. Jag tycker det är väldigt spännande att få vara med och skapa en kyrka för alla oss som kanske inte riktigt är färdiga med tillvarons frågor och inte har livet som i en liten begriplig ask. Jag vill att kyrkan skall vara en plats för alla som behöver någonstans att prata om hur det är att leva och vara människa.

Jag tror inte på att till varje pris försöka förändra människor utan min tro är att det i varje människa finns inneboende klokhet och förmåga att själv besluta om man vill bli förändrad eller inte. Det är tröttsamt när kyrkan blir mästrande och jag har svårt med människor som är tvärsäkra och gärna vill göra upp en ABC plan för hur jag skall bli likadan som dem. Jag är inte särskilt imponerad av de kristna som liksom skriver sanningen med vattenbeständig bläck på folks näsor. Jag tror det bor så mycket mer svar inom varje människa själv. Peringe och jag är båda övertygade om att kyrkan har mycket att jobba på för att bli relevanta och intressanta i vår tids samhälle.

Det känns kul att köra igång med Kvarterskyrkan igen efter en lite soft sommar. I höst kommer vi att kunna erbjuda ett spännande program som jag tror kommer att bli kanon. Jag ser fram emot att möta alla sköna människor som kommer till Kvarterskyrkan. Passerar äntligen Ronneby. Tåget kränger så det är svårt att skriva på datorn. Snart är jag i Karlskrona och Maritha, min tålmodiga hjälte till fru, kommer och hämtar mig med bilen. Köttbullar och makaroner väntar mig där hemma. Det vattnas redan i munnen.